Om vi sviker de utsatta så förlorar alla

Om vi sviker de utsatta så förlorar alla

Under min tid som förtroendevald inom välfärdsområdet har pengaläget diskuterats flera gånger. Innan det senaste nedskärningsbeslutet i juni tycktes det finnas ett hopp hos personalen: det hade varit några tuffa år med stora inbesparingar för att nå det extrema mål som regeringen i sin ovilja att kompromissa hade ställt upp. 

Nu när nedskärningarna var rodda i hamn kunde man hoppas på lite ljus i tunneln. Nu skulle det finnas lite mer ekonomiskt utrymme att också tänka på utveckling och förbättring.

Men så blev det inte. Det ljuset i tunneln släckte regeringen i juni när Samlingspartiet, Sannfinländarna, SFP och Kristdemokraterna drev igenom ännu mer nedskärningar.

När man hör hur flera politiker från det största partiet här i västnyland (alltså SFP) uttalar sig om bristerna inom social- och hälsovården kunde man få för sig att allting handlar om ett lokalt problem, och kanske särskilt något som drabbar det svenska språket. Men när man träffar folk som jobbar inom social- och hälsovården får man en helt annan bild. 

Man får se chef efter chef bli kallad på möte med min nämnd – nationalspråksnämnden – för att presentera sitt ansvarsområde. Oftast gör de sitt bästa för att prata svenska. Man ser hur medvetna de är om svenskans ställning och folks rätt till vård på sitt eget språk. Det problem som man de facto kämpar med är istället de ständigt sinande resurserna. 

Problemet är alltså inte språket, ignorans, omedvetenhet, något annat diffust, utan bristen på pengar. När pengarna inte räcker till blir allting lidande, också språket. Och så får man då hällt i nacken på sig ännu ett till beslut som det i juni: om mer än 60 miljoner euros nedskärningar till från Västra Nylands välfärdsområde. Vad ska man säga?

Om nedskärningarna och bristen på pengar är problemet, var ligger då lösningen?

Lösningen ligger i att vi måste bli ett land igen där vi hjälps åt så att alla hålls på ytan. Och där de som har sitt på det torra bidrar med mera för att alla ska klara sig – helt enkelt för att de kan. Där vi förstår att allt välstånd skapas i samarbete, och att endast om vi tar hand om dem som är svagast så kan samhället som helhet må bra.

Det här samarbetet, det här försöket att hålla alla på ytan, har i det moderna Finland tagit sig en klar och enkel form. En form som väldigt länge, fram till att högern började få ett övertag i samhället under 2000-talet, fungerade riktigt bra. En form som har brutits ner, särskilt under den nuvarande regeringen, men som vi måste reparera.

Det som behövs är en tillräcklig och *rättvist fördelad* beskattning

Alltså en beskattning där de som har mera pengar att röra sig med bidrar med mera till den gemensamma kassan. Och där kapitalinkomster behandlas precis likadant som löneinkomster – så att det inte är just de rikaste som kan smita från talkot, vilket de just nu kan. 

Det finns inga trollkonster, det är just så här vardaglig och trist som lösningen är. Vi har inte råd med växande samhällsklyftor och sänkta skatter för de rikaste, utan vi behöver mera pengar för samhällets grundservice.

Det var en tragedi som drabbade det här landet när högerpartierna tog över makten för drygt 3 år sedan, och kunde sätta in en ny växel i att avveckla samhällets skyddsnät. Den här tragedin möjliggjordes till stor del av alla som hade blivit lurade att tro på Sannfinländarnas falska löften och medryckande hatprat, trots att de inte hade något på att vinna på det i slutändan. 

Och den möjliggjordes av de partier som var redo att bilda regering med ett gäng rasister.

Mitt hopp är att vi alla är lite klokare nu än vid det förra riksdagsvalet. Och jag hoppas att allt färre ska falla för visan om att det här bara är ett lokalt problem, eller ett problem som endast drabbar en viss språkgrupp. Eller ett problem som orsakas av någon viss folkgrupp. Istället förstår vi alla att det här är något vi måste lösa tillsammans som en nation. Om vi sviker de utsatta så förlorar alla tillslut, och det är på den insikten vi måste bygga upp vårt samhälle igen.

Jan Rundt
medlem i nationalspråksnämnden vid Västra Nylands välfärdsområde

Liity jäseneksi

luvasemmisto
Evästeiden käyttö

Tämä verkkosivusto käyttää evästeitä parantaakseen käyttökokemustasi, kun selaat sivustoa. Näistä tarpeellisiksi luokitellut evästeet tallennetaan selaimeesi, koska ne ovat välttämättömiä verkkosivuston perustoimintojen toiminnalle. Käytämme myös kolmannen osapuolen evästeitä, jotka auttavat meitä analysoimaan ja ymmärtämään, kuinka käytät tätä verkkosivustoa. Nämä evästeet tallennetaan selaimeesi vain suostumuksellasi. Sinulla on myös mahdollisuus kieltäytyä näistä evästeistä. Mutta joidenkin evästeiden käytöstä poistaminen voi vaikuttaa selauskokemukseesi.